En rolig historia från John 

saxat – för vana resenärer 

Jag är inte lika modig som Lennart

Jag har köpt en dator på elgiganten -

nu har jag förbrukat sista slanten.

En förfrågan om jag vill ha brandvägg  och ett virusskydd har

nu gjort att jag blivit mera brydd.

Jag är så rädd att få någon form av smitta, så på skärmen törs jag 

knappast titta.

Att skicka e-post är väl alltför vågat -

efter att en del problem jag Lennart frågat.

Kan man surfa och vara trygg- eller   finns det någon som är

jättestygg-  och skickar spam och

annan skit - nej jag trycker nog - delit.

Jag skulle vilja prova på exell -

men modet sviker mig nu varje kväll.

Jag har hört att Paint är ett användbart program-

men vad händer då, om   färgen rinner fram.

Här sitter jag nu rädd och tittar på min svarta skärm och låda -

nej jag ringer dom imorgon och lämnar nog tillbaka båda.

Från Bruno

Den Rätte, berättelser om kärlek. 

Jag räcker dig min händer,

gamla rynkiga kvinnohänder.

En arbetskvinnas händer

händer varma ännu.

Jag kan varken teckna solnedgångens

röda kontur över skogsbrynet

eller regnbågen på himlen.

Ej heller sjunga som näktergalen

i sommarnatten

eller sångfågeln på sin kvist.

Men dig ska jag älska

hela mitt liv i evighet.

Skrivet av en finsk kvinna. efter sin mans bortgång.

Kan tyvärr inte hennes namn...

Detta skrev och läste Solvig för oss  som träffades på

SeniorNet i Märsta´s  5 års jubileum.

Någon sade: Lär dej data 

se det med glädje och inte hata

Men hur ska jag detta göra

vem kan hjälpa mig att musen föra

Med ABF:s kurser går det lättare

men där finns även SeniorNetare

Där hjälper man varandra

att i datormystiken vandra

Mitt i allt vi dricker kaffe med kaka

vi tar en paus ock låter oss väl smaka

Då kan vi odla den sociala biten

som är den största och bästa heaten

Sen till datorn vi återvänder

och kanske ett mail vi sänder

(Solvig B N)

Krig eller kärlek 

Krig är det bara bomber och skott

Nej, även falskhet och komplott

mot närmsta grannen din

som ej kan lita mer på vännen sin 

Var har din kärlek gått

som du har gratis fått

Varför så rädd om den

du får ju mer igen

så slösa på min vän

Solvig B N

Vackra gäster hos Martin Sandström

"Verklig situation som supporten hos

WordPerfect har råkat ut för:

- Ridge Hall, supportassistent,

vad kan jag hjälpa till med ?

- Hej... Jag har problem med WordPerfect.

- Vad för slags problem?

- Jo, jag satt här och skrev då

alla ord plötsligt försvann.

- Försvann?

- Ja, de försvann !

 - Hmm. Så hur ser din skärm ut just nu?

- Den är tom.

- Tom?

- Det står inget på den, och den vill

inte visa det jag skriver.

- Är du fortfarande inne i WordPerfect

eller kom du ut i DOS?

- Hur ser jag det?

- Kan du se DOSprompten?

- Vad är det för något?

- Glöm det. Kan du se muspekaren på skärmen?

- Nej, det finns ingen pekare. Som jag sa,

den vill inte visa något som jag skriver.

- Har din monitor en lampa som

visar att monitorn är på?

- Vad är en monitor?

- Det är den saken med skärm och som

ser ut som en liten TV. Har den en liten

lampa som lyser, och därigenom visar

att monitorn är på?

- Jag vet inte.

- Ok, kolla baktill på monitorn och se

om du kan hitta strömsladden.

- Kan du se den?

- Ja, jag tror det.

- Bra, följ den sladden och se om den

sitter i stickuttaget i väggen.

Gör den det?

- Ja, det gör den.

- Bra, när du var baktill på skärmen,

såg du om det satt två kablar i monitorn,

eller bara en?

- Nej.

- Kolla det, det ska finnas två kablar

som ska sitta ipluggade där.

- Det gör det.

- Ok, följ den andra sladden och säg mig

om den sitter fast i bak på datorn.

- Jag når inte.

- Nähä, uhm, kan du se om den sitter i då?

- Nej.

- Inte ens om du sätter knät på skrivbordet

och lutar dig över för att se?

- Nej, alltså... Jag kan inte se bara

för att det är mörkt.

- Mörkt?

- Ja, lamporna är släckta, och det enda

ljuset jag har kommer från fönstret.

- Jamen, kan du inte tända lamporna då?

- Nej, jag kan inte.

- Inte? Varför då?

- För att strömmen har gått.

- Har strö... Har strömmen gått? Aha! Ok,

jag tror vi har hittat problemet nu.

Har du fortfarande kvar lådorna som datorn kom i?

- Öh ja, jag har dem i garderoben.

- Bra, hämta dem, och packa sedan ner

din dator med monitor och allt precis

som du köpte den.

Ta sedan med lådorna till butiken som du köpte datorn hos.

- Jaså? Är det så illa?

- Ja, jag är rädd för det.

- Tja.. Ok, antar jag. Vad ska jag säga till dem?

- Säg att du är för dum för att ha en dator. "
 

Ingenting är som förr.

Allting är längre bort när man går.

Det är dubbelt så lång till butiken, och jag har lagt märke till att det är en ny backe där också.

 
Jag har slutat springa efter bussen, den går när den går

Och det ser ut som de gör trapporna mycket högre än vad de gjordes förr.

Och har du lagt märke till vad små bokstäverna i tidningen blivit?
Det är ingen vits heller att be någon läsa högt alla talar så lågt numera att man knappt hör vad de säger.

Och fy så trånga kjolarna blivit, särskilt runt livet och höfterna.

Till och med folk förändrar sig ,de är mycket yngre än jag var i deras ålder.

Och för det andra, så är folk i min ålder så mycket äldre än jag.
Jag stötte på en gammal skolkamrat för en tid sedan, hon hade blivit så gammal att hon inte kände igen mig.

Och när jag såg mig i spegeln i morse så såg jag att dom inte gör så bra speglar som de gjorde förr heller.

Man må ta sig med humor som sagt.

Det skulle var mig en glädje att få reservera bästa platsen Er min Nådiga. I övrigt alltid till Er tjänst.

PS. 

Min hustru och jag har tyvärr inte haft tillfälle att gå dit den senaste månaden, vilket har vållat oss stor smärta, men vägen är tyvärr allt för lång.

Här förleden stoppade tullen en personbil som ville in i Norge via Svinesundsbron. Det var 5 stycken svenskar som kom åkande i en Audi Quattro.

- Vad är det nu då? Varför släpper du inte förbi oss frågade föraren.

- Nej, nej, nej, det går inte sade tulltjänstemannen medan han lutade sig in i bilen och räknade på fingrarna. En, två, tre, fyra. Ni är femstycken. Det är en för mycket förstårni väl?

- Vadå? sa föraren. En för mycket?

- J, Quattro, fortsatte tullaren, det vet ni väl att det betyder fyra! Ni får bara vara fyra i den här bilen om ni vill in i landet.

- Men, snälla sa föraren. Det förstår du väl att bilensmodell heter så? Det har inget med antalet passagerare att göra.

- Jo, sa tullaren. Quattro betyder fyra och ni är fem. En måste kliva ur.

Svenskarna i bilen blev mer och mer irriterade över den nitiske och oförstående tjänstemannen vid Statliga Norska Tullmyndigheten. Ordväxlingen blev mer och mer högljudd men eftersom det inte gav någonting, bad föraren att få tala med tullarens chef. Eftersom nu inte denne tjänsteman verkade riktigt klok måste väl åtminsyone chefen vara det.......

- Nä, det går inte, sade tullaren och skakade på huvudet. Han är inte tillgänglig.

- När blir han det då?

- Så snart han har pratat klart med två danska i en Fiat Uno.

Insänt av Gudrun Linder